090312 - Madeleine, the HH
Madeleine, the HH, ja det var så jag kallades för många många år sedan, och alla i från Jönköping vet vad detta betyder.
Jag har själv alltid funderat på varför jag dras till denna sortens män?
Är det för att jag vill göra om dom till bättre pojkvänner?
Jag har ett hopp om att alla inte är likadana?
Eller är det för att jag vet inte vad som ska hända, kommer jag bli dumpad eller kommer dom att fastna för mig? (det sista händer ju aldrig, jag har säkert en kropp som dom känner att dom vill ha men inget mer).
Jag kanske vet innerst inne att mitt hjärta kommer att bli krossat igen och gör det medvetet för att få äta den där stora Maraboun och ta det där sköna bubbelbadet som jag bara får göra när en hockeykille ännu en gång har dumpat mig?
Jag kan avslöja för världen att jag igår faktiskt gick på dejt me en sådan man, jag vet inte varför som sagt, kanske för att jag för att jag fick den där uppmärksamheten som en kvinna behöver då och då?
Allting kändes ju bra, myspys och jag hade förhoppningar om att aaa, men han kanske är annorlunda? Såklart så kommer ju alltid sexsnacket in någon gång i samtalet, men det är helt ok, för alla killar vet vi ju att dom någon gång kommer att dra upp det.
Däremot när man inser att bussen hem inte går så ofta och man inte har känt en karls manliga/håriga kropp mot sin kropp på länge och att det kommer att sluta med att man sover över, det är då allting går fel.
Jag tycker att jag har mognat till när det gäller män, jag går helt enkelt inte sängvägen längre *yeahy*
I alla fall på något sätt så känner man ju på sig att jahopp, den här killen var precis som alla andra, vad gör jag här? Men varför kan man inte bara släppa det och gå vidare då? Varför ska jag analysera vad som vad fel? Vad är fel på mig? Sa jag något konstigt? SKulle jag ha rakt hår? Vad det mina kläder? osv...
Sedan kommer de här tankarna, vad tänker han? Killar tänker ju i allmänhet inte lika mycket som vi gör, eller det gör dom kanske men med fel kroppsdel. Han har förmodligen inte äns börjat tänka på hur det var igår, vad som hände, vad som inte hände, hur jag tänker, om vi ska ses igen eller om det bara var en engångsgrej, varför är det så för?
Ja ja, livet går ju faktiskt vidare och det tänker jag låta mitt göra...
Men en fråga bara, när börjar killar tänka efter dejten? Och vad tänker ni? När ska vi tjejer ta steget?
Dagens låt: Dead and gone
Jag har själv alltid funderat på varför jag dras till denna sortens män?
Är det för att jag vill göra om dom till bättre pojkvänner?
Jag har ett hopp om att alla inte är likadana?
Eller är det för att jag vet inte vad som ska hända, kommer jag bli dumpad eller kommer dom att fastna för mig? (det sista händer ju aldrig, jag har säkert en kropp som dom känner att dom vill ha men inget mer).
Jag kanske vet innerst inne att mitt hjärta kommer att bli krossat igen och gör det medvetet för att få äta den där stora Maraboun och ta det där sköna bubbelbadet som jag bara får göra när en hockeykille ännu en gång har dumpat mig?
Jag kan avslöja för världen att jag igår faktiskt gick på dejt me en sådan man, jag vet inte varför som sagt, kanske för att jag för att jag fick den där uppmärksamheten som en kvinna behöver då och då?
Allting kändes ju bra, myspys och jag hade förhoppningar om att aaa, men han kanske är annorlunda? Såklart så kommer ju alltid sexsnacket in någon gång i samtalet, men det är helt ok, för alla killar vet vi ju att dom någon gång kommer att dra upp det.
Däremot när man inser att bussen hem inte går så ofta och man inte har känt en karls manliga/håriga kropp mot sin kropp på länge och att det kommer att sluta med att man sover över, det är då allting går fel.
Jag tycker att jag har mognat till när det gäller män, jag går helt enkelt inte sängvägen längre *yeahy*
I alla fall på något sätt så känner man ju på sig att jahopp, den här killen var precis som alla andra, vad gör jag här? Men varför kan man inte bara släppa det och gå vidare då? Varför ska jag analysera vad som vad fel? Vad är fel på mig? Sa jag något konstigt? SKulle jag ha rakt hår? Vad det mina kläder? osv...
Sedan kommer de här tankarna, vad tänker han? Killar tänker ju i allmänhet inte lika mycket som vi gör, eller det gör dom kanske men med fel kroppsdel. Han har förmodligen inte äns börjat tänka på hur det var igår, vad som hände, vad som inte hände, hur jag tänker, om vi ska ses igen eller om det bara var en engångsgrej, varför är det så för?
Ja ja, livet går ju faktiskt vidare och det tänker jag låta mitt göra...
Men en fråga bara, när börjar killar tänka efter dejten? Och vad tänker ni? När ska vi tjejer ta steget?
Dagens låt: Dead and gone
Kommentarer
Trackback
