It's Over....
Vilken jobbig process det var igår på sjukhuset....
Det började med att jag skrevs in kl 07:00 i Linköping...Väl på plats utan att druckit eller ätit nåt på 12 timmar så började dom sticka mig för att få in kanylen i armen....Det gick inget vidare...En snäll läkare försökte värma upp mina blodådror med värmekuddar och spola mina armar och händer med hett vatten utan att lyckas....Efter att en narkosläkare försökt sätta in kanylen så slutade allt med att mina händer just nu ser ut som 2 svullna blåbär på grund av att dom spräckte 3 blodådror på händerna plus 1 blodådra i ena armväcket... Dom övervägde till och med att sätta en kanyl i halsen på mig men det gick jag inte med på.... Det tog en och en halv timma innan dom lyckades få dit kanylen på ena handen....Tur att det ser värre ut än vad det är även att det gjorde fruktansvärt ont just då ;)
Tur att dom pratade med en så rolig Linköpingsdialekt så jag hade nåt att skratta åt och försöka koppla bort allt jobbigt runt omkring...
När dom hade plågat mig ett tag så fick jag gå ner till operations-salen och byta om till en snygg rock som var öppen i ryggen plus ett par familjetrosor i size ONE BIG SIZE som man nästan kan ha som en jumpsuit....Sexigt värre NOOOOT!
I alla fall så fick jag lägga mig på operationsbordet med armar fastspännda och med en massa elektroder fastklistrade på kroppen...
Man är ju vaken under hela denna operationen så det är en lite scary feeling...
När alla sladdar var på plats så var det dags för att börja spruta in bedövningsmedel i ljumskarna med jätte långa nålar jag fick mäta hur lång en sån nål var, och den sträckte sig mellan pekfinger till pekfinger om man håller tummmarna mot varanndra....Alltså mer än 15 cm lång nål körde dom rätt in i dököttet....SMÄRTA och PANIK!!!!! Efter 12 bedövnings-sprutor så blev det lite väl mycket påverkan på min kropp så jag fick en allergisk reaktion så att tungan och halsen höll på att svullna igen....Jag kunde ju inte säga nåt för tungan vägrade röra på sig och och halsen blev torr som en öken men en sjuksyster såg att jag började bli blå och hjärtat fick kämpa på lite extra så det var snabba puckar med att spruta in allergimedicin...
Sedan kom dom åt en nerv som sträcker sig genom halsen upp till hjärnan så det känndes som att jag fick en stroke när dom kom åt nerven för jag var verkligen inte beredd på att nåt sånt skulle hända....Det är helt sjukt vad konstiga grejer det kan hända med kroppen och den påverkas....
Efter det blev jag fruktansvärt kissenödig så dom fick lägga en änglapotta (som det så fint heter) under mig men det är verkligen en konst att ligga ner och kissa kan jag säga....Inte en droppe kom det ut även att mon blåsa höll på att svämma över så efter ett tag kom dom in med en blöja....Min första tanke var HERREGUUUUUD jag är 24 och ska kissa i en blöja....NO WAY!!!
Men blåsan var överfull så det gick så långt att dom fick sätta in en kateter och det var väldigt besvärligt för dom för det krävdes 4 st sjuksystrar att sätta dit den haha....Jag kunde inte låta bli att skratta....Tänk er själva , 4 st sjuksystrar står under ett plast skynke och håller på att greja down stairs för att få in ett plaströr haha....
Jaja det är sånt man får ta =p
När dom hade fått dit allt så ”råkade” jag titta upp lite och då fick jag se att det står 4 st katetrar rakt ut ur mina ljumskar som svajade åt olika håll....Efter 4 timmars jobbande och kämpande med mitt hjärta så fick dom avbryta operationen på grund av att dom inte kunde få igång någon tillräckligt lång hjärtklappning för att avgöra vart exakt det kommer ifrån i hjärtat....Läkarna vill ju inte gå in och bränna i hjärtat och chansa på att det kanske är där det kommer ifrån....Så just nu känns det väldigt tungt att det inte gick denna gången heller....Tårarna sprutade ut av både besvikelse och ilska för det var mycket jobbigare denna gången än förra gången jag gjorde operationen...
Så jag fick ligga på operationsbordet vaken i 4 timmar och utstå en massa plågsamma sprutor och konstgjorda hjärtklappningar utan resultat....
Eller resultatet blev ju att jag har en massa blåmärken överllat på kroppen där dom har stuckit mig och skurit upp för att föra in katetrar....Så nu är det många känslor som ska bearbets för att försöka leva som vanligt igen....Jag kommer att få ta hjärtmedicin vid behov tillsvidare....Men jag hoppas ju att det inte ska behövas....Min läkare sa att 50% av alla ungdomar som har detta hjärtklappningsproblem blir av med det helt som är mellan 20-25 år....Så jag håller tummarna för att jag tillhör den grupp på 50% som blir av med besvären helt och hållet....
Slutsattsen som jag och läkarna kom fram till är att jag ska inte vara på sjukhus för jag hör inte hemma där =D
Jag får träna som vanligt men inte för mycket utan endast för att må bra....Så LAGOM ÄR BÄST!!!!!
Peace out!
<3
